TV-kamerorna bevakar fortfarande det nästan moderna massakokeriet i Edsvalla. I källaren springer fortfarande optimistiska koppartjuvar runt, på jakt efter kvarglömda elkablar. Men egentligen borde det vara historiens vingslag som ekade därinne. Den jättelika röda tegelbyggnaden stod klar så sent som 1962-63. Några år senare var det här som början till slutet på en epok i svensk industri signalerades Skogsindustrin nådde Edsvalla på allvar på 1840-talet. Den beryktade släkten Dickson var här, och orten blev sedan snabbt centrum för en av landets större industrikoncerner. Instabiliteten fortsatte, och i början på 1900-talet var snabba affärer med snabbväxande bruk vardagsmat. Edsvalla var naturligtvis inget undantag, och alltihop slutade med att ortens industri blev norskägd 1908. Sedan blev det lugnare, men år 1966-67 skulle den lilla orten på allvar hamna i centrum för svenskt mediaintresse. Edsvallas nedläggning kan faktiskt sägas vara starten på den stora våg av nedläggningar som sedan aldrig skulle ta slut. Det var här som avvecklingen av svensk basindustri inleddes den 7 december 1966. Tack till ägarna, särskilt Markus Edgren, för den trevliga rundvandringen på bruket.
Edsvalla bruk har, som vanligt frestas man säga...
...anor till 16- och 1700-talet. Här producerades järn...
...och säkert var valloner från Charleroi inblandade.
Med tiden kom järnet i bakgrunden. I mitten av 1800-talet gjorde den...
...skotsk-göteborgske köpmannen James Dickson en kanonaffär, när han köpte in bruket...
...och började såga virke så det sjöng om det. Dickson lade grunden till en av Sveriges största förmögenheter här.
Framemot 1860-talet visste Dicksons´, som var drivna affärsmän, att det var bäst att flytta verksamheten norrut.
Lägg märke till datumet: 8 december 1966...
...kommer tillbaks senare i texten.
Dicksons´drog vidare mot Askesta, och sålde Edsvalla till nya intressenter.
Den nye ägaren var synnerligen otimistisk. Med Edsvalla som bas köpte han in...
...skogar och bruk i Östergötland och Småland.
Alltihop gjordes med lånade pengar, och när depressionen kom på 1870-talet..
...tog snart allting slut. Konkurs och elände följde. Den gamle patronen sammanfattade själv situationen:
"Jag började utan en skilling, och sedan var jag god för sex miljoner...
...och nu har jag ingenting kvar igen."
Donald Trump insåg samma sak i början på 1990-talet. Nyss hade han varit god för miljarder...
...och nu var han helt plötsligt New Yorks fattigaste person. Sådan är kapitalismen, tänkte Donald...
...och började om på ny kula.
Men i Edsvalla blev det nya ägare som kom in.
I början av 1900-talet var det en av svensk ekonomis största spekulanter någonsin som var inne och...
...strukturerade om. William Olsson, som han hette...
...mötte ett hårt öde. Skulderna steg, samtidigt som marknaderna vek.
Dags för nya aktörer att ta vid, med andra ord.
I Norge hade träindustrin växt med stormsteg. Å andra sidan hade man stora problem med råvaruförsörjningen...
...på grund av märkliga äganderättsregler. För norrmän...
...är det helt enkelt mycket enklare att köpa in skog i Sverige. Faktiskt fungerar det likadant idag, och det är därför...
...som ARE och Moelven köpt, till exempel, Billingsfors.
Det norska bolag som kom in i början av 1900-talet hette Borregaard. Ägdes dessutom av britter.
Internationellt så det förslog, med andra ord.
I Sverige gick det norskägda bolaget under namnet Mölnbacka-Trysil. Även Billerud var norskdominerat.
Men Edsvalla var alltså en del av Mölnbacka-Trysil...
...som kokade bortemot 50 000 ton massa här. Syratornet som syns på bilderna byggdes i början av 1950-talet.
Norrmännen kämpade på, men framemot 1960-talet...
...blev det allmer uppenbart att man var intresserade av att sälja ut sina svenska intressen.
Uddeholmsbolaget var en själklar intressent.
Men för att få ett så bra pris som möjligt var det en god idé att "klä bruden", som man brukar säga.
"Klä bruden" betydde i det här fallet att man lade ned Edsvalla före försäljningen. På så sätt...
...slapp det ädelvärmländska Uddeholmsbolaget den opinionsmässiga stormen.
Vi ska nu tänka på att vi skriver december 1966. Dittills hade i princip inga massa- eller...
...pappersbruk lagts ned. Edsvalla blev en pionjärnedläggning. Med tanke på att man...
...investerat i ett nytt massakokeri så sent som 1960-62 blev chocken...
...ännu värre. När nedläggningsbeslutet kom dök alltså hela rikspressen upp.
Expressen och Aftonbladet rapporterade om förtvivlade bruksarbetare...
...och om ett samhälle som var dödsdömt. Under några decennier skulle sådana rubriker bli vardagsmat...
...men Edsvalla var först. Det gjordes till och med...
...en TV-serie med namnet "Friställd" med Edsvalla som inspirationskälla.
Traversen på bilden ersatte flottningsrännan i slutet av 1940-talet.
Norsälven var landets tionde största flottled.
Men som vi alla förstår var även det en verksamhet som var dömd att hamna på historiens sophög.
Framemot 1970-talet gick i princip alla stockar på landsvägen. Traversen tystnade.
Sentimental Journey! Mitt första sommarjobb var på Branzells Batteriverkstad i Karlstad...
...mitt jobb var att ladda batterier. Svavelsyra och rök omgav mig den sommaren 1974. Lönen???
Pja, eftersom jag bara var 15 år inleddes faktiskt alltihop med en lönesänkning från 8 till 6,50 i timmen. "But you know, we were happy in those days, though we were poor..."
"...BECAUSE we were poor. My old Dad used to say to me, "Money doesn´t buy you happiness, son". "And you try and tell the young people of today that and they just won´t believe you."