Täljövikens kursgård var det allra ståtligaste monumentet över LOs storhetstid och det som kallades Den Svenska Modellen. När de vilda strjkerna startade och det långa socialdemokratiska maktinnehavet bröts ändrades allt och det ståtliga modernistiska palatset blev till sist stående tomt och glömdes nästan bort. I stället blev huset osannolikt nog det okända startskottet för den moderna svenska kapitalismen. Idag är det mesta borta, men under 2015 fick jag några unika möjligheter att besöka det då fortfarande nästan orörda huset.
Täljövikens konferenscenter/kursgård var tveklöst Sveriges stiligaste monument över LOs storhetstid…
…och det blev LOs egna byggföretag BPA som byggde, medan inredare som ritat Domus varuhus stod för utsmyckningen…
…här var det tänkt att fackföreningsledare skulle kunna förhandla i total avskildhet, och regeringen hade också möten härute…
…vid valet 1973 tappade socialdemokraterna dessutom sin regeringsmajoritet och tre år senare tog de borgerliga över helt…
…vilket betydde att de konferenser och sammanträden som var tänkta att hållas här plötsligt försvann…
…Täljöviken utvecklade sig till en förfärligt dålig affär, men otroligt nog visade det sig istället att konferensgården samtidigt blev början på den nya svenska kapitalismen…
…delar av byggmaterialet var så komplicera att få tag på att BPA fick samarbeta med Beijerinvest för att hitta rätt leverantörer…
…Beijer med sin filmstjärnesnygga ledare Anders Wall var den tidens allra mest välkända företag, och…
…deras förbindelser med statliga handelsorganisationer i Polen och Tjeckoslovakienvar precis det som behövdes för att fullända Täljöviken…
…det är en helt vanvettig historia, som verkar ha börjat med att trasiga SL bussar såldes i Nigeria 1968…