I Kalmar låg den kooperativa chokladens högborg. Här arbetade hundratals kooperatörer med att sprida Bridgeblandningar till den godisälskande allmänheten. Men sedan kom liberalismens decennier och 1998 var chokladfabrikens saga all. I några år stod allt tomt, i väntan på kineser med friska visioner. Under 2006-09 skulle sagolika händelser utspela sig härute i Snurrom. Med tanke på allt byggmaterial som låg slängt här ute när vi kom på besök kan man dessutom bara spekulera om hur många småländska sommarstugor som prytts med kinesiskt kakel de sista två åren...
Kinesiska lyktor i Småland...
...Red Sails in the Sunset...
...av alla 2000-talets kinesiska äventyr...
...kommer alltid Fanerdun i Kalmar att ha en särskild lyster...
...sällan har ribban satts så högt...
...och visionerna varit så stora...
...och sällan har en kollaps blivit så spektakulär...
...när man tittar runt idag är internet fyllt av artiklar om projektet...
...år 2007 var tonen euforisk. En ledande arkitekturskribent menade att: "En efter en gör de personer jag träffar i Kalmar mig övertygad om att det stora kinesiska projekt...
...som staden nu gått in i kan vara en av de största förändringarna som en stad av Kalmars storlek genomgått. Någonsin...
...helt i klass med Hansan i Stockholm på 1300-talet"...
...tja, det gick ju egentligen inte så bra för Hansan heller...
...digerdöden kom emellan...
...själv minns jag ett besök i Visby i juni 2007. Jag lyssnade på lokalradion, där en spanjor som var expert på...
...kreativa städer och City Branding...
...framhöll Kalmar som mönstret för den framtida europeiska omvandlingen...
...i artikeln som tog Hansan som exempel hade skribenten kommit fram till...
...att minst 5% av Kalmars befolkning inom kort skulle vara kinesisk...
...allt hade egentligen börjat på det vanliga sättet. Kooperativa Förbundet...
...byggde upp Sveriges allra starkaste butikskedja under mellankrigstiden...
...på 1940- och 50-talen stärkte man sin dominerande ställning...
...ett sätt var att skaffa sig egna fabriker i mängder av branscher...
...det hade egentligen börjat redan på 1910-talet när man slog sig in i margarinbranschen...
...KFs expansion gick vidare genom mjöl, bröd, socker, glödlampor, kassaregister...
...kooperatörerna fanns överallt, och 1948 nådde man...
...en av monopolkapitalismens sista bastioner....
...steget in i chokladbranschen gick via köpet av Röda Ugglans karamellfabrik i Kalmar...
...det var förresten i den här framtidsstaden som det skulle bo tusentals kineser...
...traktens unga vandaler har gått hårt åt visionen...
...men inte ens Hansan varade för evigt...
...KF drev i alla fall sin chokladfabrik genom 1950- och 60-talen...
...för att ta till en klyscha: det här var rekordår...
...befolkningen ökade, ekonomin växte och begreppet lördagsgodis fanns på allas läppar...
...här i Kalmar ökade produktionen och alltfler kooperatörer anställdes...
...dock får man medge att just KFs Nordchoklad ansågs lite undermålig av oss unga godisälskare på den tiden...
...den kapitalistiska Maraboustorken var definitivt mer lockande...
...Nordchoklads stora produkt lystrade till namnet Bridgeblandning...
...den stod oftast hemma hos gamla tanter i stora burkar...
...som man helst undvek...
...för att istället smita in på toaletten med Marabous Paradisask...
...KFs affärsimperium kulminerade under 1970-talet när man var Sveriges största företag...
...två av tusentals kooperativa svenskar...
...ni läser rätt: KF var större än Volvo så sent som 1975. Nergången under 1980-talet kan, med andra ord...
...bara beskrivas som spektakulär...
...den svenska ekonomin blev konkurrensutsatt och EU-anpassad...
...KF drogs med i den nya spekulationsekonomin och ägde under ett par år till och med den tyska sportskotillverkaren Puma...
...vilket väl knappast var en del av den kooperativa kärnverksamheten...
...stjärnsmällen i början av 1990-talet blev massiv...
...och sedan försvann nästan hela det gamla industriimperiet under loppet av ett decennium...
...Nordchoklad slogs ihop med konkurrenten ICAs chokladföretag Svea 1993...
...även Svea hade ett dåligt rykte bland chokladälskarna. Pollys karameller hade aldrig varit någon hit, och Candelia...
...som det nya chokladimperiet döptes till...
...blev aldrig någon riktig succe. Allt tog slut 1998...
...när Cloetta köpte hela rasket, och...
...också passade på att lägga ned hela Kalmarfabriken...
...en normal globaliseringshistoria: 200 jobb bort, och arbetsförmedlingen får flytta in i en liten bit av de gamla chokladlokalerna...
...men det mesta stod heltomt och övergivet ända till Mr. Luo kom på besök år 2006...
...fast på sitt sätt hade väl allt börjat med IKEAs etablering här 2005. Utan Kamprad hade knappast Jinxing Luos konsulter...
...fått upp ögonen för Kalmar, som nu skulle bli den kinesiska "porten till Europa"...
...man kan tolka det som hände som att den gamla chokladfabriken skulle bli en gigantisk och fast kinesisk mässa...
...med drygt 2000 kinesiska utställare och delägare...
...som skulle betala 3 miljoner per företag till Jinxing Luo...
...i den kinesiska försäljningskampanjen påstods det att man skulle få ett automatiskt uppehållstillstånd med fulla svenska välfärdsförmåner...
...vilket naturligtvis inte var sant...
...i Kalmar invigdes hela projektet i februari 2007. Både drakar, demoner och Maud Olofsson var på plats...
...men redan i mars började skandalerna tätna: löner betalades inte ut, säkerheten på arbetsplatsen var obefintlig...
...gjorde själv ett besök utanför området i augusti 2007 och häpnade över det jag såg: där låg jättelika tegelhögar, hundratals kinesesiska byggjobbare drog runt cykelkärror...
...men otroligt nog lyckades man samla ihop sig till en officiell öpppning den hösten. I olika delar av hallarna sålde kinesiska handlare pinnstolar och risbuskar...
...men underbart var kort, och den vintern stängdes allting ned. När jag och Anna kom på besök våren 2008 trodde man inte heller sina ögon: allt låg öde...
...granarna från invigningen var fortfarande uppspända med ståltråd, men av mänskligt liv syntes inte ett spår...
...i Kalmar blev hela 2008 en lång dödsdans...
...kommunen och NCC hade jättelika krav på företaget, men drog sig i det längsta för att försätta Fanerdun i konkurs...
...hoppet är ofta det sista som överger oss...
...i februari 2009 visade det sig att man också samlat på sig stora skatteskulder...
...tiden rann med andra ord ut för den kinesiska Hansan...
...kronofogden hade auktion på alla kvarglömda prydnadsföremål i maj 2009. Hundratals smålänningar samlades för att köpa kaffekastruller och...
...kinesiska dödskallar i porslin...
...i december 2009 tog NCC över lokalerna, som då hade stått vind för våg i ett drygt år...
...verkligheten överträffar inte sällan dikten.