I början av 1900-talet slog en funktionell syn på mentalsjukdomar igenom. Förändringen hade på många sätt med det framväxande moderna samhället att göra. Mentalsjukdom blev mer synlig, och industrisamhället såg lösningen i specialiserade vårdanstalter. Säters sjukhus blev ett fantastiskt exempel på den nya vårdideologin. Ute vid Skönvik växte ett funktionsseparerat samhälle fram, där som mest uppemot 1 700 sjuka med olika diagnoser befann sig på avdelningarna. Antalet intagna på svenska mentalvårdsanstalter kulminerade runt 1970, när siffran var nästan 40 000 personer. Det var vid denna tidpunkt som en ny syn på mentalsjukvård slog igenom. Mer effektiv psykofarmaka ansågs skapa möjligheter till en mer human öppenvård. Debatten runt den ”sjuka” psykiatrin var periodvis häftig. Idag ligger antalet intagna på psykiska behandlingshem en bra bit under 10 000. Säter har inte ens 200 patienter kvar. Behovet av vårdplatser minskade starkt. Många av de gamla byggnaderna i Säter finns fortfarande kvar. Deras tillstånd är starkt varierande. Den mytomspunna fasta paviljongen hamnade under 1990-talet i en långbänk där olika användningsområden debatterades. Precis som i vårt bryggerifall saknades ekonomiska resurser för bevarande. Till sist brann taket år 2002. Numera påminner byggnaden mest om en ruin. Det finns alldeles klart ett mönster. Bevarandekrav leder till utdragna debatter om vad som ska bevaras och vem som skall betala. Fastighetsägare och kulturvårdande myndigheter kan ha samma syn på kulturhistoria, men helt olika uppfattningar om vem som skall betala. Oklart ägande och otydliga ansvarsförhållanden går som en röd tråd genom våra gallerier. Det finns alltid någon som vill bevara, men färre är beredda att betala, Resultatet blir förfall och ruinliknande tillstånd. Till slut skyller man de oundvikliga rivningarna på att byggnaderna blivit tillhåll för Paint Ball-entusiaster, Geocachers’ eller Urban Exploration-intresserade. Med samma logik är meteorologer ansvariga för dåligt väder.
Ingen bild hittades.