År 1942 frystes hyrorna i Sverige. Under loppet av tio år föll priserna på bostäder därför med mer än en tredjedel. De fallande priserna ledde till ökad efterfrågan, samtidigt som produktionen föll. Framemot 1948 var ”bostadsbristen” Sveriges största politiska problem. Under 1950- och 60-talen försökte staten att ”bygga bort” bristen, genom att producera allt fler lägenheter. Runt 1970 byggdes det uppemot 110 000 lägenheter i landet. Resultatet blev en enastående likriktning av byggandet. De nya områdena med limpliknande hus med 3-8 våningar blev allt mindre populära. En stor förändring inträffade gjorde slut på limpbyggandet efter 1970. Kapitalmarknaden började fungera bättre, och svenska medelinkomsttagare köpte snabbt villor i städernas utkanter. Tiotusentals nybyggda lägenheter blev stående tomma. Sedan 1995 har uppemot 20 000 lägenheter från perioden 1950-70 rivits eller försvunnit i landet. Bilderna på den här sidan kommer från några områden som väntar på att försvinna.
Ingen bild hittades.