År 1942 frystes hyrorna i Sverige. Under loppet av tio år föll priserna på bostäder därför med mer än en tredjedel. De fallande priserna ledde till ökad efterfrågan, samtidigt som produktionen föll. Framemot 1948 var ”bostadsbristen” Sveriges största politiska problem. Under 1950- och 60-talen försökte staten att ”bygga bort” bristen, genom att producera allt fler lägenheter. Runt 1970 byggdes det uppemot 110 000 lägenheter i landet. Resultatet blev en enastående likriktning av byggandet. De nya områdena med limpliknande hus med 3-8 våningar blev allt mindre populära. En stor förändring inträffade gjorde slut på limpbyggandet efter 1970. Kapitalmarknaden började fungera bättre, och svenska medelinkomsttagare köpte snabbt villor i städernas utkanter. Tiotusentals nybyggda lägenheter blev stående tomma. Sedan 1995 har uppemot 20 000 lägenheter från perioden 1950-70 rivits eller försvunnit i landet. Bilderna på den här sidan kommer från några områden som väntar på att försvinna.
Området Saltängen ligger i Laxå. Det kommer snart att rivas.
"En bättre vär(l)d" - tidstypisk devis för den socialdemokratiska bostadspolitiken mellan 1945-75.
Den konstnärliga utsmyckning var ofta brutal och funktionell.
Ingen har bott här på närmare ett decennium.
Husen har gått en vanlig väg: byggda på 1960-tal, allt tommare på 1970- och 80-talen.
Flyktingvågen runt 1988-92 fyllde många tomma hus med boende. Så även i Laxå.
Den snabba omsättningen av hyresgäster bidrog till förfallet.
Spisen har gått till återvinning.
Omgivningen speglar "bostadsbristen" och "miljonprogrammet". På den ena sidan av Saltängen ligger fullt av småhus byggda fram till 1940.
Och på den andra sidan ligger småhus byggda från och med 1970...
...precis så såg svenska städers rytm ut under 1900-talet: Småhus-Limpor-Småhus.
Sedan två-tre decennier har alltså mycket pengar och energi gått åt till att hitta användningsområden för limphusen.
En hel del har byggts om till äldreboende eller kommunala förvaltningshus.
Norska och danska fitidshus företag har köpt upp en hel del områden. Kolla in www.fritid.no så hittar ni den marknadsledande aktören.
Många hyresgäster tog alla chanser att ge lägenheterna en personlig touch.
Kunde i värsta fall leda till skadeståndsanspråk vid avflyttningen.
I Laxå har man valt rivningsvägen.
Många hundra lägenheter har redan rivits och i oktober 2005 kommer även denna del av Saltängen att möta grävskopornas käftar.
En likadan mangel stod uppe i Mossgruvan. Måsta väga ett ton. Att få upp den ur källaren blir lättare när det omgivande huset eliminerats.
Här är spisen kvar. Kanske är det inte återvinnaren som tagit den andra som vi inte såg?
Garage behövdes i det framväxande bilsamhället. Problemet var bara att bilarna också gjorde det lättare att flytta ut till friliggande villor...
Trappuppgången är präglad av svensk 1950/60-tals funktionalism.
Bostadspolitiken var ett ständigt problemområde. 1955 infördes ett "låntak" som centralt bestämde hur mycket husen kunde kosta.
Arkitekturen blev alltmer avskalad med ett krympande lånetak.
År 1964 var det dags för en annan innovation. Finansminister Sträng ansåg att Sverige behövde spara på arbetskraft. Alltså måste byggandet industrialiseras.
“Industrialiserat byggande med prefabricerade element” blev fältropet i bostadssektorn.
Det sägs ibland att avståndet mellan husen bestämdes av kranbanornas framkomlighet.
Hur det verkligen var med det kan diskuteras, men de alltmer monotona och avskalde områdena blev aldrig populära bland bostadskonsumenterna.
Med tilltagande ålder, förfall och växtlighet har husen fått ett mer förklarat skimmer över sig.
Kanske skulle dessa områden bli...
...barnvänliga turistruiner?
En limpa från Grängesberg. Det finns gott om dessa tomma hus i Bergslagen.
Avindustrialiseringen fungerar som en hävstång för att tömma hyreslimporna.
Befolkningen minskar, villapriserna faller...
...det blir alltså billigare att köpa hus. De fallande priserna gör också att fastighetsskatten går ned. Att köpa en bra villa i en Bergslagskommun kostar kanske 600 000 kronor...
...med 4% ränta (högt) kostar ett sådant lån 24 000 kronor om året. 7500 av detta leder till en skattereduktion, så den verkliga kostnaden blir ungefär 17 000 om året. Per månad gör detta cirka 1 500 kronor.
1 500 kronor i månaden+driftskostnader på 3 000 (man kan elda med ved) innebär att man kan bo i en rejäl villa för 4 500 spänn/månad.
Allt detta förklarar varför dessa hus står tomma i väntan på grävskopor eller norrmän...