I resterna av ett sommarland och en viskosfabrik berättar jag historien om den italienska klyvningen och hur kluster växer fram.
Båda platserna hade en lite säregen och stilig framtoning på varsitt sätt, som gör att jag kan leva vidare utan att ha besökt Milanos mer välkända katedralen. Däremot tyckte David att valet av restauranger den här gången lämnade mycket i övrigt att önska...
...och nu tillhör jag det fåtal som kan skryta (?) med att jag inte sett katedralen...
