Grängesberg ligger i södra Dalarna. Sedan 1974 är Grängesberg en del av Ludvika kommun. Från och med 1890 tiodubblades ortens storlek på några decennier. I början av 1900-talet var alltså Grängesberg ett nästan Klondike-liknande samhälle. Orsaken var att det legendomsusade Exportfältet, som var en av Europas allra viktigaste järnmalmsfyndigheter, låg här. Orten gav namn åt Grängesbergsbolaget, ett Sveriges allra värdefullaste företag. En ny ort med som mest ungefär 6 000 invånare växte fram runt gruvan. Grängesberg blev på sätt och vis en perfekt lösning på hur en stor råvaruresurs skall hanteras. Här fanns en gigantisk gruva och en motsvarande transportapparat för att frakta ut malmen. Runt gruvan och järnvägen växte samhället. När gruvan underminerade de gamla husen rev man dem och byggde nya.
Källfallet var ett av de två bostadsområden som byggdes på 1890-talet. Området blev stående tomt efter att ägaren Grängesbostäder AB gått i konkurs i juli 2001.
Under år 2002 ockuperades husen av - som det hette i lokalpressen - “kriminellt belastade individer”. Förfallet gick snabbt.
Framemot sommaren var det upprorsstämning i Grängesberg. Polisen anlände till sist, varefter ockupanterna avhystes och fönstren spikades igen.
Sedan dess har frågan om vad som skall göras med husen varit hett omdiskuterad. Kommunen vill riva, det finns redan gott om tomma bostäder på orten. Renoveringskostnaden beräknas till mer än en miljon per hus.
Totalt ger detta en kostnad på uppemot 25 miljoner för renoveringsalternativet. Rivningskostnaden ligger runt 5 miljoner.
Renoveringsbehovet har ökat, eftersom förfalllet fortsätter, på grund av stölder, väder och vind.
Det hör till saken att husen Q-märkts av Riksantikvarien. Området är av riksintresse. Förhållandet försvårar rivningsprocessen, men...
...en process pågår nu för att upphäva kulturminnesmärkningen.
Sannolikt kommer denna att avslutas under 2006, varefter området kan jämnas med marken 2007.
Det har funnits planer på att försöka sälja husen till tyska och/eller norska fridshusintressenter. Det stora renoveringsbehovet och de höga byggkostnaderna lägger dock hinder ivägen.
En schweizisk arkitekt hade planer på att lösa detta genom att förlägga en särskild byggnadsutbildning till Grängesberg. Tanken var att eleverna skulle kunna träna sig på de förfallna husen.
Ett problem med utbildningsalternativet var att byggnadsfacket är motståndare till idén, eftersom sådant kan leda till att eleverna utnyttjas som billig arbetskraft.
Det stora renoveringsbehovet har till sist bromsat både tyskt och norskt intresse. Förfallet har gått för långt och det finnns gott om tomma hus på olika håll i Sverige.
Allt annat än rivning är idag rejäla högoddsare.
Vi är nere på gruvområdet. Nedåt gruvlavarna finns det gott om övergivna kontorsbyggnader.
Om den här bilen hade haft nummerplåtarna kvar hade den varit högvilt för biltullsskojare.
Efter femton år tränger sig mossan och björkarna på.
Investeringar från skiftet 1950/60-tal, kris från 1970, nedlagt 1990. Den svenska basindustrin så som vi minns den.
Bensinpumpar är högvilt i nostalgins Sverige.
Nedåt det gamla separeringsverket framstår övergivenheten närmast som bedövande.
En märklig sak med Grängesberg är att så många personer från den svenska ekonomiska eliten på 1970- 80- och 90-talen kom härifrån.
Bo Södersten var tongivande professor i nationalekonomi och socialdemokratisk riksdagsman. Bengt Dennis var också (s)-märkt. Han är idag mest känd som...
... den man som var Riksbankschef under den stora krisen i början av 1990-talet. Idag är det Villy Bergström som representerar Grängesberg i Riksbanken. Han gjorde sin karriär som LO-ekonom.
Slutligen var det Ericssons starke man Lars Ramqvist som kom härifrån. Det måste ha funnits något som gjorde 1950-talets unga Grängesbergsbor starkt ekonomiintresserade. I vilket fall som helst flyttade dom härifrån när det blev dags att studera och göra karriär.
Man skulle lockas att tro att detta var entrén till Rikskansliet i Berlin under det Tredje Rikets dagar. Det är faktiskt något storslaget med arkitektur som blandar nyklassicerande element med funktionalism.
Inte Grängesberg. Ett garage i ett grannsamhälle, som får vara med ändå.
De här limporna på Hantverkargatan 1 och 3 i Grängesberg har stått tomma några år.
Husen är i gott sällskap. Hösten 2005 fanns det 360 tomma lägenheter i Ludvika kommun.
I oktober höll det kommunala bolaget Ludvikahem ett extra styrelsemöte. År 2006 kommer att bli “ett tungt år” sade bolagets vice ordförande.
Det han menade var att många hyresgäster kommer att få “ställa in sig på att ´deras´ hus ska rivas” (från Nya Ludvika Tidning).
Det är inte bara det att kommunen tappat bortåt 30% av befolkningen på 30 år. Det är faktiskt mycket värre än så... Fortsättning följer i galleriet Grängesberg II.