Den svenska Folkets Park-rörelsen startade på 1890-talet, men det var under mellankrigstiden som organisationen växte som snabbast. Runt 1955 var parkernas antal störst. De sista femtio åren har dock varit en utdragen skymningstid. Folkparkerna gynnades före 1955 av att det fanns ett generellt nöjesförbud på restauranger. När nöjesförbudet försvann kom dansrestauranger och diskotek. Tillvaron hårdnade för parkerna. Efterhand har sedan idrottsarenor, nöjestält och festivaler också konkurrerat. Avfolkning och industrikriser på lands bygden har ännu mer underminerat underlaget för folkets egna parker. Efterhand har många av dem tagits över av kommuner, som lägger ned eller river efterhand som skatteunderlaget viker. Sic Transit Gloria Mundi, som romarna sade…