Järnbrottsskolan revs i vintras, för att ge plats åt ett par hundra lägenheter. Ända sedan 1956 hade den varit det eviga provisoriet, som väntade på att rivas varje år. Fotografierna därinifrån ger oss en ovanligt tydlig bild av det svenska 1950- och 1960-talen. Alla vi som växte upp då minns skolköket, slöjdsalen, räknestickorna och hundra andra detaljer. Så här efteråt kan jag tycka att det var en rent osannolik tur att vi fick komma in under några dagar, innan allt försvann. På ett mer personligt plan var det ännu lustigare. I början av 80-talet var Järnbrott en av de platser man lärde sid det yrke jag har haft ända sedan dess. Lite ironiskt kändes det faktiskt att skolan skulle komma tillbaka i ens liv på ett annorlunda sätt ett halvt yrkesliv senare.
Järnbrottsskolan...