Båtkyrkogården i Dournanez var ett ganska ruggigt ställe. De döende fiskefartygen låg uppslängda i en lerig sankmark, i väntan på det slutgiltiga, bittra ödet. Det var snuskigt och stanken var på sina ställen bedövande. På sitt sätt påminde alltihop därute om texten på ”Dancing with mr. D”, en av Rolling Stones ganska bortglömda låtar: “Down in the graveyard where we have our tryst The air smells sweet, the air smells sick He never smiles, his mouth merely twists The breath in my lungs feels clinging and thick But I know his name, he´s called Mr. D. And one of these days he´s gonna set you free” Men även om det var ruttet och jävligt så skuttade Dennis och jag runt som två stengetter på de kollapsade fartygen. Vi fick vårt straff natten efteråt…
Dournanez var på många sätt en fascinerande plats. När jag kom hem snackade jag dessutom...