Jag minns när jag såg Jordberga första gången och tänkte "den är ett monster". Fabriken var gigantisk, och kringområdena med villor, dammar, brandstationer verkade breda ut sig halvvägs till Trelleborg. Sockerbruket var underbart, och jag återvände gång på gång. När jag nuförtiden tittar på bilderna, som togs vid fyra tillfällen mellan maj och november 2006 ser jag också hur mycket jag lärde mig som fotograf under det där året. Kommer alltid att ha en jätteskuld till Bengt och Jakob för det där. Jordberga var i alla fall ett fantastiskt ställe med sitt stilla förfall, som kombinerades med blodspår från Mankellfilmer. Mitt i allt fanns också Leif Nilsson, som berättade om sockerraffinering och koppartjuvar. Det var, kort sagt, ett perfekt ställe att skriva historien om jordbrukspolitik och sockerproduktion i den första delen av Övergivna Platser. Nu är dessutom allting rivet och borta, och då kan jag ju passa på att lägga ut några fler av mina 1000 bilder. Och ett stort tack till Leif N för all hans tid.
...som får namnet Svensk Socker AB...