Publicerad: 26 maj 2024
Jag fotograferade första gången i Glasriket 2012, och när jag sedan började en ny bok 2021 blev det här ett av de första ställen jag åkte tillbaka till. Jag var nere 3-4 gånger medan jag skrev boken och den törnrosaliknande känslan därnere finns helt enkelt ingen annanstans i Sverige. Orsaken finns sannolikt i att de 30-35 bruken stängde i en långsam utdragen takt från 1960 och ett halvsekel framåt. Det gjorde att människor lämnade, ungdomar försvann och att en efterhand allt äldre befolkning fanns kvar. Turistbroschyrerna talar om spahotellet i Kosta, men för den som ger sig lite längre ut finns de övergivna husen bandyplanerna och glasbruken kvar som ett minne över ett Sverige som försvann.
1 av 21