Nere i Treptow, i princip helt centralt i Berlin, finns den övergivna Spreepark. Ägaren, som hette Norbert Witte, gick i konkurs 2001. Innan någon hann reagera hade han monterat ner fem av de finaste attraktionerna och stuckit till Peru. Till råga på allt försökte han sedan smuggla massor av kokain i en karusell, så idag huserar Norbert i finkan. Under tiden står övergivna dinosaurier kvar bredvid ett bortglömt pariserhjul. Naturligtvis har parken blivit ganska mytomspunnen i tyska ruinkretsar, och i somras uppfördes till och med ett operastycke om det ganska sanslösa nöjesfältet. Berlin är, som man säger, helt klart Eine Reise Wert!
Detta är i sanning en fascinerande plats. Som alltid när det handlar om Berlin...
...har vi att göra med kvalificerad och tillämpad samtidshistoria.
Vi befinner oss i Treptow, i gamla Östberlin. Åker ni hit skall ni inte heller missa traktens andra stora attraktion. Ett stenkast bort...
...ligger det sovjetiska segermonumentet från andra världskriget. Få vet att det finns en bit Stalingrad mitt i Berlin, men i Treptow...
...kan ni hitta den lokala varianten av Sovjetunionen.
Parken är en lite annorlunda historia. Plänterwald anlades på 1700-talet, och fick år 1876 status som stadspark.
Framemot 1969 tyckte ledarna för arbetar- och bondestaten DDR att folket behövde både nöjen och kultur...
...så varför inte göra en nöjespark av en del av Plänterwald. Med detta skapades...
...Kulturpark Spreepark, som begåvades med ett 45 meter högt Pariserhjul som huvudattraktion.
Under DDR-tiden var konkurrensen begränsad, och besökarantalet nådde 1,7 miljoner per år.
Men ingenting varar för evigt, och ni vet vad som hände:
...det blev november 1989 och muren föll till marken. Kapitalismen gjorde sitt intåg, och Kulturparken fick stenhård konkurrens.
Dags för friska investerare och privatisering, med andra ord. En man vid namn Norbert Witte...
...gjorde nu sitt intåg. Witte hade varit i nöjesbranschen sedan 1970-talet, men han hade 1981 fått både fängelsestraff och yrkesförbud i gamla...
..Västtyskland efter en fruktansvärd olycka. Witte orsakade en kollision mellan en reparationskran och en karusell...
...där sju människor dog och femton skadades svårt. Det som hände i Plänterwald-Spreepark runt 1990 gav Witte en ny chans.
Witte satte full fart runt 1992-93. Nu var det GmbH Spreepark för fulla muggar, stora investeringar...
...och 1997 fick Witte också statliga lånegarantier på 40 miljoner tyska mark.
Man frågar sig om det kan ha spelat in att Witte tilhörde CDUs stora lokala finansiärer? Några år senare skulle det nämligen visa sig...
..att tysk politik inte alls var så okorrumperad som man alltid hade velat tro.
Idag står pariserhjulet på torra land. Det var skönt att åka ner till Berlin förra helgen...
...och slippa det eviga regnandet i Göteborg. Drakskeppet...
...var förresten centrum för stora strider med pirater och vikingar...
...som utspelade sig i denna lilla konstgjorda sjö. Alldeles klart hade Norbert hittat en hel del hål...
...att stoppa de statliga pengarna i.
Härifrån kunde man kolla Kapten Krok slåss med vikingarna. Det var ganska trolskt därinne, förresten.
Norbert hade förresten en stamfar som varit ett stort namn i Tyskland ändå sedan 1910-talet. Otto...
...Witte gjorde sig känd som "Kung av Albanien". I en märklig historia, som han gärna berättade på ölhallarna...
...i Berlin påstod han sig ha varit kung i det lilla balkanlandet under några veckor 1913. I verkligheten...
...verkar det inte ha funnits någon sanning i historien, men Otto fick några gratisöl medan han berättade.
Sonsonen Norbert tycks ha ärvt den äventyrliga genuppsättningen...
...och här var det tveklöst full fart hela 1990-talet. Besöksantalet låg länge bortemot 1,5 miljoner per år.
Men naturligtvis ökade konkurrensen samtidigt som räntekostnaderna steg. Åren runt 2000-01...
...var inga lysande tider för den tyska ekonomin i allmänhet. För Norbert var det mycket, mycket värre...
...och trots ännu mer statliga lånegarantier närmade sig konkursen snabbt.
Dessutom plågades parken av olyckor, som verkar ha berott på...
...allmänt slarv och bristfällig skötsel av anläggningen...
...på det hela taget är det kanske inte så konstigt att besöksantalet föll kraftigt.
Vid milennieskiftet var besöksantalet nere på 400 tusen om året. Som sagt: konkursen stod för dörren.
Under 2001-02 skedde märkliga och till viss del fortfarande oförklarliga saker härute i Spreepark.
I oktober -01 fick man helt plötsligt rabatt på inträdesbiljetten. Orsaken...
...var att de fem viktigaste attraktionerna var "tillfälligt avstängda".
Den verkliga orsaken var att Norbert höll på att packa ned dem i tjugo containers...
...för att sända iväg hela rasket till Peru! Skulderna hade stigit honom över huvudet, och det var dags att lämna kungariket vid Spree.
I februari 2002 meddelade tidningarna att han tagit med sig karusellerna och 6 miljoner Euro till Peru. Däremot...
...hade han lämnat kvar skulder på 35 miljoner Euro, samt ett piratskepp och...
...ett spöktåg utan spöken.
Vålnaderna lyste med sin frånvaro i Norberts version av Alice Coopers LP...
"Welcome to my Nightmare".
Mardrömmen fortsatte dock i Peru. Den planerade "Luna-Parken" kom aldrig riktigt igång...
...och sedan återvände Norbert istället till Tyskland för att förhandla med bankerna om att skriva ned skulderna...
...förhandlingarna verkade gå bra, och det var dags för samtliga tjugo containers att vända tillbaks till Berlin, men...
...nu var det dags för den verkliga "überraschungen".
Den åttonde november 2003 kunde tidningarna meddela att Norbert satt i häkte. Det hade visat sig att karusellen...
..."Den flygande mattan" hade innehållit 181 kilo kokain vid utpasseringen från Peru. Tullen slog till...
...och albankungens sonson hamnade återigen i finkan, denna gång på åtta år.
Värre ändå: Norbert hade blivit nervig inför smugglingen och lämnat Peru...
...för att låta sin son Marcel sköta snöhandeln i Lima. Resultatet blev att...
..Norbert får sitta i ett bekvämt tyskt fängelse, där han kommer att benådas nästa år...
...medan sonen fått tjugofem år i Peru. För jävligt, är väl det enda man kan säga.
Under tiden sökte bankerna efter en ny ägare till dessa föräldralösa svanar.
Den lätt absurda känslan därinne förstärks av farfars bilar...
...kanske på väg mot Albanien?
Lika urspårade som den gamle ägaren. Det är också typiskt hur tyska politiker...
...visat sig beredda att stödja nästan vad som helst, i utbyte mot...
...sysselsättning och kontanta bidrag till valrörelsen. Utan det politiska skyddet hade Norbert varit väck någon gång runt 1997.
En bit av berg- och dalbanan. Det skulle visa sig att jag inte fick tid att dokumentera den ordentligt...
...för snart skulle vi bli utskällda av en arg tysk dam.
En mindre och angränsande del av området ägs nämligen av en annan tysk entreprenör, som...
...har sett till att ha folk i närheten, så att man får en rejäl avbasning...
...om man passerar till andra sidan av Flume-Riden. Som en sorts modern järnridå...
...där jag dessutom inte begrep att tanten inte hade rätt att passera in på den sidan där jag var.
Riktigt tyskt sur var hon i alla fall, det kan jag försäkra er. Förvirringen om...
...ägandet har förstås inte gjort det lättare att hitta nya ägare till den allt mer förfallna parken.
En av de intressenter som varit här och tittat är danska Tivoli A/S, men...
...precis som alla andra har man dragit sig ur innan det blivit affär.
Här finns bara huvudvärk: gamla skulder, stort nyinvesteringsbehov...
...konstiga äganderättsförhållanden - med andra ord....
...ganska typiska förhållanden när en filur som Norbert varit inblandad.
En svart häst på rymmen...
...på väg mot det Pariserhjul som var arbetar- och bondestatens stora fritidsattraktion.
Minnen av DDR blandas med minnen av...
...Theo Thinderkleck och Norbert Witte. Don´t miss it when in Berlin!