Sedan några år står Virserums Folkpark tom och väntar på att grävskoporna skall anlända. Det finns inte längre någon marknad för vare sig dansband eller storartister som E-type i den lilla småländska orten. Virserums öde delas av flera andra parker och stora dansställen i landsdelen. Avfolkning och ”Dansbandskris” skördar alltfler offer i underhållningsbranschen. En egentligen ganska omistlig del av Sveriges efterkrigshistoria håller på att försvinna utan att någon egentligen bryr sig.
Vi befinner oss i Virserum i mörkaste Småland.
Den stora scenen står tom. Den sista storartisen som uppträdde här var...
Martin "E-type" Eriksson.
Stella behärskar numera scenen. Ingen rök, inga bomber, ingen knakelibrakmusik, men helt underbart fantastisk för en 47-årig pappa.
Bakom scenen lyste härliga 80-tals tavlor upp artisternas tillvaro.
En korvkiosk! Underbart!
"Öööööh, jag ska ha en ljummen med brö´, för faan."
Så lät fältropet i 1970-talets Värmland. Har all anledning att tro att det lät likadant i Virserum.
Då småländska djuren fraktades till Alvesta, stoppades in i korvskinn, och hamnade slutligen...
...i denna panna, där de flöt runt och väntade på att förtäras...
...till tonerna av ljuvlig dansbandsmusik.
Magnus Uggla såg annorlunda på saken i sin helt underbara sång "Dörrslusk": "För vem vill smälta in i en vanlig danspublik
Och stinka av Brut och älska oljig dansbandsmusik"
Magnus gav uttryck för 1970-talets populärkritik av dansbandskulturen. På sätt och vis...
...var detta ett missnöje som skulle göra slut på dansparker och dansrestauranger något decennium senare.
Men 1970-talet var dansbandens storhetstid. På landsbygden gick man till parker som Virserum...
...i stan gick man till nya fräscha Baldakinenretauranger.
Men konkurrerande musikstilar som disco och digitalt producerad musik dök snabbt upp. Dansbanden hade...
...svårt att förnya sig, och allra svårast hade de...
...att nå den yngre publiken. Vi som var 17-18 när Uggla sjöng om oljig dansbandsmusik hade inte mycket...
...till övers för dansbanden ens på 70-talet, och de som var unga på 80- och 90-talen...
...kände i allmänhet på ungefär samma sätt. Följden blev att dansbandspubliken...
...åldrades. Var man 25 år 1970 hade man 1995 hunnit fylla 50...
...och nu dansade man inte på lika lätta ben till...
...Vikingarna och Ingemar Nordströms Sexparty.
Publiken åldrades, men dansbanden tog fortfarande lika mycket betalt. Bert Karlsson, oraklet från Skara...
...analyserade situationen på ett kärnfullt sätt år 2002:
"Det är sån kris i branschen att jag inte tror att någon fattar det". Bert fortsatte:
"Många dansband plockar ut i helvete för mycket gage och...
...så kommer kanske 100-200 personer till spelningen. Det är skrämmande siffror".
Ett sätt att försöka klara problemen var förstås genom att höja priserna, men det var en lösning som påminner om att...
...skjuta sig själv i foten.
Vi har ju sett många nedlagda folkparker och dansrestauranger på den här siten...
...det sista året. Nu har ni till slut också fått förklaringen. Frågan är om det finns någon lösning?
En snygg liten scen. Man anar att Virserum var en ort som länge var berömd...
...för sin möbelindustri. Krisen i möbelindustrin kom på 1970-talet, och...
...ett par decennier senare nådde omvandlingens stormvind även...
...den klassiska Folkpark som går under namnet "Kärringryggen".
Därinne ligger allehanda skräp utstrött.
Växelpengar.
Biljetter realiseras numera ut av...
...allas vår Stella!
Nej, det är sannolikt över nu med Kärringryggen. Telefonkatalogen från 1986 kommer att hamna på historiens sophög, i likhet med...
...den stämpel som garanterade att du fick lyssna även på del 2 av de Kramgoa låtarna.
I några hus i utkanten försökte man lösa problemen...
...men rött kom aldrig upp.