År 1907 startade SKF, som fortfarande är ett av landets viktigaste företag. Mellan 1942-73 drev SKF dessutom den gruva som syns på bilderna här intill. Orsaken till detta var att många tog upp egen stålproduktion under första världskriget. Man ville helt enkelt skydda sig från produktionsavbrott och prisstegringar när normala handelsvägar var spärrade. SKF blev ett klassiskt bruksföretag. Man integrerade råvara, transporter, kraft, halvfabrikat och verkstadsindustri inne i företaget. SKF köpte därför Hofors Bruk av Wallenberg år 1915. För Wallenberg blev detta en kanonaffär - man bytte aktier i ett problematiskt bruk mot aktier i ett tillväxtföretag. Under 1930- och 40-talen expanderade SKF starkt, vilket förstås betydde att stålkonsumtionen ökade. Gruvorna runt Hofors räckte inte till, och 1942 köpte man därför Mossgruvefälten. På bilderna syns Sköttgruvelaven, som SKF-Hofors genomförde omfattande investeringar i 1956-58. Detta var de år när efterkrigskonjunkturen precis kulminerade. Under 1960-talet öppnades världsmarknaderna för malm och skrot, vilket gjorde de låghaltiga och transportintensiva Mossgruvemalmerna allt mindre konkurrenskraftiga. Globaliseringen av råvarumarknaderna gjorde redan 1972-73 slut på Mossgruvan.
Mitt inne i Bergslagen ligger Mossgruvan.
Här har det brutits malm sedan 1800-talet.
Vi spanar in gruvstugan och gruvkontoret. Varför inte titta in?
Allting byggdes 1956-58, för att läggas ned 1972.
Det var länge sedan Gruvfogden huserade här.
Gardinerna har hängt här sedan 1972!
Vi gick i själva verket in genom en dimensionsdörr. Tiden har stannat i Mossgruvan.
Mossgruvan hamnade 1915 hos ett företag som hette Mellansvenska Malmfälten AB. När kriget tog slut rasade bolaget ihop som ett korthus.
Banken fick ta över konkursboet.
SKF kom från andra hållet. Kullagerfabrikanten köpte Hofors av Wallenbergarna 1915, och drogs på så sätt in i Bergslagens bruks- och stålekonomi.
När SKF investerade här saknades det inte pengar!
I vart fall växte SKF-Hofors under rustningskonjunkturen på 1930- och 40-talen. Det behövdes därför mer malm.
Vilket ledde till köpet av Mossgruvan 1942.
Tvätthoar för Bergslagens vättar och gruvarbetares stövlar.
Men nuförtiden har vättarna ensamrätt.
År 1955 brann den gamla laven. Frågan blev enkel: nyinvestera eller lägga ned?
Nyinvesteringarna var omfattande. Ingen kunde tänka sig hur snabbt konkurrensförhållandena skulle ändras.
Härinne stod TVn. Det är lätt att föreställa sig hur entusiastiska gruvarbetare jublade när Kurre Hamrin tog Sverige till VM-final 1958.
Köket saknar sin spis. Annars är nästan allt intakt från 1957.
Brutalism!
A womans touch...
...is needed here.
Retro cool på en storstadsrestaurang.
Sker här genom spontana processer.
Nerför trappan öppnar sig nya dimensioner.
Det känns som att ingen varit här på åratal. Tiden stannade 1972...
För smutsiga persedlar.
Tvättmaskinen står fortfarfande öppen efter tre decennier.
Mögel täcker mangeln.
Rent osunda mängder mögel i torkrummet.
Senast tvättmaskinen användes hette kungen Gustaf VI Adolf.
Put another dime in the juke-box, Baby.
Enkronor till tvätten.
Stairway to heaven.
I Gruvfogdens kontor.
Snyggaste rost jag någonsin sett. Photoshop var helt överflödigt.
Kommandobryggan på Titanic, 4000 meter under ytan.
“Captain Smith, there’s an iceberg straight ahead!”.
Härinne sköttes gruvan och hissen.
Utrustningen håller påfallande bra.
Bergspelet.
Vi är längst upp i laven, i Frankensteins verkstad.
1957 - sannolikt den svenska bruksekonomins allra finaste år.
1957-59 gjorde SKF, Uddeholm, Grängesberg, ASEA och Stora Kopparberg alla stora investeringar runt om i Bergslagen.
Olyckligtvis ökade konkurrensen från högeffektiva järnmalmsgruvor i Brasilien och Australien samtidigt.
Avkastningen på alla dessa maskiner var praktiskt taget noll under hela 1960-talet.
Framemot 1970 blev effekterna av internationaliseringen allt tydligare. Nedläggningar blev snart vardagsmat.
I Mossgruvan var allt slut redan 1972.
Året efter kom den stora oljekrisen. Med detta bröt basindustrikrisen ut på allvar.
Men Mossgruvan ger oss faktiskt en unik möjlighet att resa i tiden.
Det var en lördageftermiddag jag var här. Gick bara runt och väntade på att någon radio skulle börja skrälla ut signaturen till Tio-i-Topp.
För i Mossgruvan kommer alltid Gamle Kungen att vara landets regent.