Nöjesparker för alltid ett trendkänsligt och brutalt liv. Dessutom brukar de oftast möta samma slut, vilket trots allt gör dem till både intressanta och fantasieggande ruiner.
Det är ganska stökigt här...
...det här med nöjesparker är inte enkelt...
...det stora problemet med dem...
...är att de är känsliga för förändringar i både...
...den ekonomiska konjunkturen....
...och strukturen...
...det där är bekymmer...
...som alldeles för ofta underskattas...
...vilket å andra sidan...
...har förmågan att skapa spektakulära ruiner...
...den här parken har anor från nöjesparkernas klassiska 1980-tal...
...när konjunkturen och samhällsklimatet förändrades på 90-talet...
...byggdes den för att ge barnen insikt i både naturen och komposteringens möjligheter...
...kompletterat med vattenrutschkanor...
...kommersialismen blev väl inte mindre med åren...
...men det blev tyvärr inte heller konkurrensen...
...de sista tre decennierna...
...har sett en otrolig utveckling på det här området...
...jag minns när Liseberg fick sin första loop 1980...
...att åka upp och ned?...
...var ju någonting som det knappt ens gick att föreställa sig...
...i Amerika hade det faktiskt byggts en -i trä- redan år 1901, men...
...det var när Disneyworld introducerade...
...berg och dalbanor i stål 1959...
...som utvecklingen verkligen kom igång...
...med stål kunde man bygga nästan hur som helst...
...men överhuvudtaget kom ny teknik...
...att revolutionera nöjesindustrin under 1860- och 70-talen...
...fram till dess hade det varit samma slänggungor och bilbanor i ett halvsekel...
...men nu drevs förändringstakten upp på ett mycket markant sätt...
...ska också sättas i perspektivet av ökad fritid...
....och stigande inkomster...
...självklart fick det här marknaderna att växa snabbt...
...och när dessutom kapitalmarknadsregleringarna lossnade....
...under den första halvan av 1980-talet...
...var det lätt att förstå vad som skulle hända...
...runt om i landet byggde optimistiska entreprenörer sommarland...
...gärna i kombination med campingplatser...
...gemensamt var att de skulle ha en vattenrutschkana och någon form av tema...
...gärna också några uppmålade dinosaurier...
...och några skräckinjagande pirater...
...ett tuff tuff tåg...
...samt några ambulerande karuseller...
...på det hela taget ganska påvra nöjen...
...särskilt när man betänker att inträdet oftast...
...låg på bortåt 500 spänn för en hel familj...
...som dessutom skulle födas med...
...varm korv och glass...
...när den väl passerat in genom portarna...
...allt det där har ständigt gjort nöjesparkernas liv osäkert...
...finns knappast någon svensk park.,.
...som inte gjort konkurs ett par gånger...
...har man någon av de riktigt stora parkerna...
...som till exempel Gröna Lund...
...i närheten blir förstås tillvaron ännu hårdare...
...nej, här skärs det inte guld med täljknivar längre...
...om det nu nånsin har gjorts det...
...när man följer parken...
...genom tidningsarkiven imponeras man av de ständigt förändrade nya inriktningarna...
...den makalösa förmåga att känna av trender och samhällsklimat...
...men samtidigt antyder ju just det...
...att en stabil lönsamhet alltid var det stora problemet...
...men nu är det ändå färdigt här...
...att parken skulle öppna igen verkar lika troligt...
...som att Arn skulle återvända till Götene...
...Its all over now, Baby Blue.