Det fanns bra skäl till att området kallades Terre Rogue, och dessutom gott om rester av malmen och kalken i det som var kvar av stålverket. När jag kom ut härifrån förra söndagen tänkte jag att så här smutsig har jag nog inte varit sedan jag badade i lera på Kvarnberget när jag var fem år. Men bortsett från blandningen av röd och vit smuts är det här ett par fantastiska byggnader, som dessutom har en ganska spännande historia att berätta.