I själva Huvudstadens centrum finns det märkligt nog ett slott och en motorvägskorsning. Korsningen är sedan länge fallfärdig och full av tomma utrymmen och oanvända håligheter. Ett besök i Slusen är med andra ord både intressant och givande. Den moderna bilismen och stadsplaneringen sitter i väggarna härinne, och man får dessutom ett unikt perspektiv på hur svårt det kan vara att hantera förändring.
Långt nere under Slussen...
...denna klassiska Stockholmska arvedel...
...finns de centrala delarna av stans gamla gasförsörjning...
...lite senare kommer ni att få se de lämnade delarna av...
...elförsörjningen till stans före detta...
...spårvägnsnät...
...ni kommer också att få se de sista oförändrade resterna av Nils Ericsons stambanenät från 1858...
...det här var länge ett infrastrukturcentrum av första rang...
...men som alltid skulle tiderna förändras...
...gas och kollektivtrafik skulle dras fram någon annastans...
...men vi ska ta historien lite senare...
...låt oss konstatera att alla övergivna platser...
...med självaktning...
...bör kunna visa upp resterna av en motorcykelklubb...
...Slussen går med andra ord rakt in i...
...den övergivna Elitserien. Helt klart, det var fint därinne...
...kanske mest för att det fanns så många...
...olika typer av lämnade miljöer...
...i vilket fall som helst byggdes den nya Slussen och den stora...
...motorvägskorsningen...
...på 1930-talet...
...på de allra flesta sätt...
...är den ett bedårande barn av sin tid...
...man rev för att få ljus och luft...
...vilket innebar att man eliminerade mängder av gamla fastigheter...
...för att få plats...
...med det som kallats...
..."en genial trafiklösning"...
...på den tiden gick all trafik tvärs igenom Stockholm och Sverige precis här...
...det fanns vare sig Essingeleden, Centralbron eller Söderledstunneln...
...man valde helt enket att göra det lätt för sig...
...genom att sortera upp den växande trafikvolymen...
...i ett trebladigt klöverblad...
...innan vi fortsätter...
...ska det bara sägas att det vi ser här är...
...själva den överdäckade slussen...
...som funnits här ända sedan Anno Dazumal...
...snart kommer vi dessutom fram till...
...något ännu mer unikt...
...att hitta elledningarna...
...och proppskåpen...
...till det 1967 nedlagda spårvägssystemet...
...kändes bara rent häpnadsväckande...
...som sagt, när man tänker på Slussen idag...
...får man nog se det som en akutlösning...
...för en snabbt ökade bilism...
...nuförtiden skulle ingen ens komma på tanken...
...att bygga en motorvägskorsning mitt i stan...
...protesterna skulle vara av det skrattretande slaget...
...och naturligtvis också helt berättigade...
...akutlösningen skapade förstås ett jättelikt sår i stadsbildnngen...
...som gjort platsen till ett blåsigt ställe som gör sig bäst på foton...
...om ens där...
...de nya trafiklösningarna...
...framförallt Essingeleden och Söderledstunneln...
...har dessutom minskat trafiken...
...från 90 tusen bilar per dygn till...
...dagens 30 tusen. Nuförtiden är det faktiskt lika många...
...cyklister som passerar här...
...och man kan säga vad man vill om dessa hjälmprydda trafikanter...
...men någon motorvägskorsning är dom trots allt inte i behov av...
...av allt det här förstår ni...
...att jag tänker på rivningen av Slussen som ett sätt att läka såren från 1930- och 1940-talen i den svenska stadsbilden...
...andra har förstås en annan syn...
...själv tror jag att mycket bevarandevilja hänger ihop med minnen som binds till bestämda platser...
...därför måste man respektera nostalgi, även när den kommer i konflikt med växande städes förändrade behov.