Under 1960-talet lade \\\"pophockey\\\"-satsningar bandyn i framtidens skugga. Tomtarnas sport gick ett hemskt öde till mötes när den blev offer för spelskandaler och ständigt fallande publiksiffror, innan den till sist utsågs Kultur. Här i Wämöhallen fanns den kanske sista chansen att se början på det svenska hockeyundret. På köpet får vi dessutom en inblick i vad som var hög standard och komfort därborta på 60-och 70-talen. Hit till hallen kom det 3000-4000 besökare, för det var en tid när en kaffe och en varmkorv fortfarande kunde tillfredsställa även den allra mest kräsne underhållningskonsumenten. Jag blev för en gångs skull nästan rörd därinne, för det var som att uppleva sin uppväxt på ståplatsläktaren i Färjestads Ishall en gång till. Otroligt, helt enkelt. It was, in truth, a time to remember. Läs mer om hallen i boken http://www.adlibris.com/se/promotion.aspx?page=jornmark
På ett besök i Karlskrona...
...fick jag ett tips om en övergiven ishall...
...den skulle var en av Sveriges absolut första...
...invigd lagom till det klassiska hockey-VM på Johanneshov 1963...
...jag har alltid älskat hockey...
...så jag blev alldeles kall...
...och när jag följde upp tipset visade det sig att allting stämde...
...jag gjorde faktiskt om hela Övergivna Platser 2 efter det. Eftersom jag inte uppbär något statligt jämställdhetsstöd..
...kunde jag slänga ut ett trist avsnitt om Jane Jacobs och stadsplanering...
...och istället ta in historien om Des Moroney...
...Uffe Sterner och Håkan Loob...
...lärde mig fantastiskt mycket när jag skrev det avsnittet...
...kommer själv från Karlstad, och jag växte upp under 60-talet...
...precis när Färjestad tog över ruljangsen i staden. Förut...
...hade det varit bandytomtar som gällde, men från 1967-68 blev det mer och mer hockey...
...farsan menade att hockey var en ren skandal...
...kunde det finnas något härligare än att stå och förfrysa på Tingvalla...
...utan att se vart bandybollen höll hus...
...förklaringen till bandyns kollaps låg förstås i de generösa utbrotten av köld och ymninga snöfall...
...ishockey spelades däremot inomhus, och de upplysta hallarna...
...gjorde att man såg vad som hände. Dessutom betydde det att man såg de röda och blå linjerna i isen...
...som inte kunde påverkas av vare sig väder och vind. Det ni ser är förresten ett originalprogram...
...som otroligt nog kom fram under en läktare när vi var där...
...på den tiden fanns inga elektroniska tavlor som räknade mål...
...eller tid. Just matchklockan fick mig att känna mig svimfärdig...
...det här hade alltså varit landets femte ishall...
...förklaringen till att Jönköping (HV), Ängelholm (Rögle) och Karlskrona...
...låg så långt fram med att skaffa hallar var förstås de osäkra vintrarna i södra Sverige...
...det fanns ofta ett starkt intresse härnere, men desto mer töväder...
...hallarnas ankomst till Sydsverige fick den svenska hockeykartan att växa i snabb takt...
...det var desssutom härnere som den ekonomiska tillväxten var starkast, och...
...här fanns gott om nya företag som gärna sponsrade hockey...
...som blev 60-talets "popsport". Ingenstans var det där mer uppenbart än i Ängelholm. "Pollenkungen"...
...drog igång satsningen runt Rögle med hjälp av två riktiga hockeylegionärer. Uffe Sterner och Des Moroney...
...dök upp kors och tvärs i landet när nya lag satsade. Des...
...var en riktig kanadick, och hade kommit till Sverige när den brittiska hockeyligan kollapsade 1960...
...under några år var faktiskt Sverige fullt av strandade kanadicker. Förra året kunde man till exempel läsa i Värmlands Folkblad om att...
...Lee Anning hade gått bort borta i Kanada. Sorgen blev stor i Hagfors (!) för Lee hade fört upp den lokala storheten Viking...
...till allsvenskan mellan 1962-64. Naturligtvis var kanadensarnas ankomst jättehändelser i Hagfors, Tranås, Leksand, Jönköping och Fagersta...
...och killar som Anning och Moroney gjorde fantastiskt mycket för att höja tempot och hårdheten i spelet...
...Sterner var motsatsen. Den lokala stjärnan, som upptäcktes i Deje som 15-åring...
...och gjorde debut i Tre Kronor före 20...
...som lyfte Västra Frölunda, Rögle och Färjestad till elitklass under 60-talet...
...som var Rinkens Mästare i vartenda VM från 1963 till 1970...
...och som faktiskt också blev det första europeiska NHL-proffset 1964. Enorma profiler...
...som tack vare ishockeyns suveräna TV-genomslag gjorde en marginell idrott till en nationalsport inom loppet av ett decennium...
...Moroney var en självklar del av Karlskronas elitsatsning på 70-talet...
...en tid när både reklamintäkterna och de svarta kaffepengarna växte i hårresande takt...
...klubben skulle snudda vid Elitserien, men sedan falla ned i ruinens och konkursens käftar...
...men på vägen dit kom en gotländsk yngling vid namn Peter Loob förbi. Des var tveksam till den nya bekantskapen...
...eftersom han menade att gotlänningar inte kunde spela ishockey, men...
...resten av backlinjen bestod i vilket fall som helst av "fucking pygmeer", så den storväxte Peter fick chansen...
...vi går bort mot den kollapsade tennisklubben. Karlskronas gamla idrottscenter är helt klart inte vad det varit...
...och konstaterar att Peters lillebror Håkan var näste gotlänning att göra entré härute vid Wämöhallen...
...han blev skyttekung som tonåring, så det var bara att vandra vidare mot Färjestad...
...Tre Kronor och Calgary. Till slut skulle det bli SM, VM, Stanley Cup och 50 mål i NHL...
...Det blev till och med den odödliga passningen fram till Tomas Sandströms 2-2 mål mot Sovjet i Wien 1987...
...men det var i Wämöhallen som allting började!