I Deje kokades det pappersmassa i nästan hundra år. På 1980-talet tog allt slut, och idag kan vi beskåda en av landets mest dramatiska industriruiner i den lilla värmländska orten. En märklig historia med smått magiska bottnar...
Deje Bruk...
...är tveklöst en av landets allra mest framstående...
...industriruiner. Förfallet har pågått sedan 1970- och 80-talet...
...själv hittade jag faktiskt stället av en tillfällighet redan i juli 2006...
...risk för soppatorsk tvingade in mig till Deje, och när jag passerade bruket så noterade jag med intresse att det växte björkar på taket...
...och ända sedan dess har jag funderat på vad jag skulle göra med Dejebilderna...
...som precis missat att komma med i både del 1 och 2 av Övergivna Platser...
...telefonkatalogen var en fantastisk upplevelse: min farmor och hennes systrar har varit döda i mer än 20 år...
...och nu har det till sist blivit dags att berätta historien om bruket i Deje...
...när den moderna skogsindustrin växte fram runt 1900...
...fick Värmland fyra stora skogsbolag. Uddeholm som var störst dominerade den östra delen...
...i öst fanns också Helleforskoncernen, som skapat ett stort ruinområde i Fredriksberg...
...längst i väster fanns Billerud, och in i mellan allt detta fanns...
...Mölnbacka-Trysil-koncernen. Det norskägda företaget hade byggts upp medan Sverige och Norge fortfarande...
...befann sig i union, så egentligen var Deje bruk en sorts kvarleva från en äldre internationaliseringsepok...
...för norrmännen var det attraktivt att köpa skog i Sverige...
...eftersom äganderätt är ett besvärligt kapitel i vårt naboland...
...och lustigt nog är det en logik som har återuppstått efter 1990...
...men det norsk-engelska ägandet gjorde att Mölnbacka-Trysil alltid var en främmande fågel i den värmländska skogen..
...och med all sannolikhet var det därför som landskapets första industrinedläggningar koncentrerades till...
...Mölnbackas anläggningar. Historien var ganska rak. Norrmännen...
...höll ihop M-T så länge det gick, och man genomförde till och med stora investeringar...
...under första halvan av 1960-talet...
...innan jag fortsätter historien om kollapsen skall jag bara berätta att jag upptäckte Deje...
...en underbar sommarkväll på väg hem från Borlänge. Hade kört upp sönerna till en rockfestival, och det var på vägen hem jag såg björkarna på taket...
...stämningen därinne var rent magisk den kvällen. Vädret var suveränt och...
...sommargrönskan och Klarälven var en sagolik kontrast till rosten och förfallet...
...när vi stod högst upp i tornet sade Dennis till mig att "egentligen står Djävulen här, och därnere arbetar...
...tusentals slavar, men vi kan inte se dom för vi är inte döda". Sannolikt hade han rätt...
...och när jag upptäckte farmor i telefonkatalogen kändes magin fullständig...
...en månad senare kom jag tillbaka med mina kompisar Bengt och Jakob, men sedan dess har jag bara följt helvetesfabrikens dramatiska öden på nätet...
...så låt oss nu återföra historien till 1960-talet...
...det som på den tiden kallades strukturrationalisering når landskapet, och Mölnbacka-Trysil fusionerades 1966...
...in i den alltmer dominerande Uddeholmskoncernen...
...att ha jobb hos Uddeholmsbolaget hade alltid ansetts vara en säker livstidsanställning...
...så sent som 1980 hade var fjärde industrianställd i Värmland jobb hos Uddeholm...
...ingen kunde föreställa sig att en sådan gigant skulle kollapsa...
...men i den nya globala konkurrensens tid fanns det inte längre några...
...livstidskontrakt. Problemen fanns egentligen redan på 60-talet...
...men under 70-talet blev allting mycket tydligt. Oljepriserna steg samtidigt som investeringsbehovet ökade...
...det betydde förstås att mindre anläggningar måste avvecklas...
...sulfatfabriken i Deje hade känts som ett tveksamt objekt ända sedan Uddeholms övertagande...
...och framåt 1977-78 verkade allt vara över. Just då ingrep dock ödet i form av det...
...kooperativa företaget Vänerskog...
...bondekooperationen hade expanderat under 60- och 70-talen, ofta genom att köpa fabriker som var på väg att läggas ned...
...Vänerskog samlade på sig anläggningar i bland annat Bäckhammar, Götene, Åmotfors, Billingsfors...
...och Deje. Tanken var att minska prissvängningar genom vidarebearbetning, men...
...det verkliga resultatet blev att man splittrade sig på många anläggningar med stort investeringsbehov...
...samtidigt som man ökade sin skuldbörda...
...Vänerskogs situation var ansträngd redan 1977, så köpet av Deje bidrog sannolikt till att bekymren...
...förvärrades i snabb takt under 70-talets sista år, när räntan steg...
...och sågverkskonjunkturen gick i botten samtidigt som oljepriset nådde nya vanvettiga höjder...
...1980-81 var läget prekärt, så nu var det bara att vända sig till staten för att få subventioner och...
...lånegarantier. I december 81 stängde industriministern akutavdelningen...
...och det blev en konkurs som kostade de värmländska skogsbönderna hundratals miljoner...
...men Deje fick faktiskt ytterligare ett par nådeår...
...för i februari 1981 gick ett statligt företag in och bildade Delax tillsammans med Vänerskog...
...Delax skulle tillverka specialpapper till byggindustrin...
...den nya verksamheten hotades av kollaps från första dagen...
...för byggkonjunkturen vek ordentligt i början av 80-talet...
...och naturligtvis ökade dessutom den internationella konkurrensen...
...efter några år av statligt stöd såldes Delax till privata intressenter...
...vilket inte kunde hindra att konkursen kom 1985...
...och nu stängdes den sista verksamheten i Deje...
...ett samhälle som började tyna, med tomma butiker, järnvägsbroar, stationer och minskande befolkning...
...det plaståtervinningsföretag som till sist etablerade sig i delar av lokalerna 1998...
...har knappast heller kunnat skapa särskilt mycket sysselsättning och...
...vintern 2007/08 började Forshaga Kommun planera för hur man skulle kunna skjuta till pengar för rivning...
...det är lätt att tro på betydande saneringskostnader här...
...en detalj i sammanhanget är att Värmlands största timmerskilje fanns i närheten av fabriken...
...här fanns den lilla sjön Lusten, som hade gett namnen till de små gröna flottningsbåtar som trafikerade...
...Klarälven på den tiden jag var en liten pöjk i Karlstad. Min farbror underhöll mig med ramsor om båtarna...
...Lusten ett går på fett, Lusten två går på tå, Lusten tre går på sne...
...jag älskade dom där båtarna när jag var liten...
...den som är intresserad av begagnad plast kan stilla sina behov i Deje...
...Where the streets have no name...
...och björkarna slagit rot i fräscha Konsumkassar...
...och så hittade jag till sist timmerupptaget...
...fem dagar tidigare hade Carina, Dennis och jag promenerat runt i Amsterdam...
...när Carina frågade mig vilken ruin jag helst skulle hitta...
...hade jag svarat att "när jag var liten fanns det en sorts lustiga gröna bogserbåtar på Klarälven...
...dom vore det skoj att hitta, men det är naturligtvis...
...omöjligt, det kan inte finnas något kvar av dom"...
...Farbror Ulf påstod att Lusten tio gick på bio...
...men ingen kommer någonsin att kunna förklarar magin...
...i att hitta dessa båtar en...
...förhäxad kväll i Värmland i juli 2006.