I Simonsland i Borås gick jag runt och funderade över svensk textilindustris långa avvecklingsprocess. Snygga lokaler, som med tiden kanske blir kinesiskt varuhus. Jenny Hellström skall i alla fall ha tack för tipset och trevligt sällskap.
Vi befinner oss utanför Svenskt Konstsilkes före detta fabrik...
...i Borås. Skorstenen skall ha varit stadens högsta...
...för det blev förstås en del föroreningar när man gjorde syntetiska material...
...cafeterian/restaurangen är synnerligen välbevarad. Orsaken är enkel...
...för verksamheten här är en sorts minibild av svensk textilindustri...
...överhuvudtaget: långsam och stabil avveckling, där del efter del av fabrikerna...
...lämnas oanvända. Jätteanläggningarna som vi såg på de två första bilderna...
...i galleriet har efterhand blivit tommare och tommare, vilket gjort att till exempel restaurangen och...
...fackkontoret blivit stående i tomt och synnerligen välbevarat skick...
...lite grand som en tidsmaskin som flyttar oss tillbaks till Stellan Bengtsson och Hasse Alsérs tid...
...i vart fall är väl det här platsen att fundera över svensk...
...textilindustris ganska bittra saga...
...när vi befinner oss i nådens år 1950 har den svenska textilindustrin 115 tusen anställda...
...idag räknar vi kanske med 5000...
...det har varit en långsam men säker krympningsprocess...
...lite grand som febern hos en terminalpatient...
...en obönhörlig rörelse mot det självklara slutet...
...det som hände med den jättelika branschen var sammansatt...
...den långa förändringen började på 1950-talet när importen från Italien och Västtyskland startade...
...Hong Kong skulle följa inom kort...
...i Sverige var det framförallt ylleindustrin som fick bekymmer. Gamla tunga plagg...
...uppfattades som omoderna och obekväma...
...en utveckling som snabbt blev problematisk för en industri...
...som hade vant sig vid att kunderna köpte plagg som skulle hålla...
...i decennier. Själva orden "modern" och "mode"...
...andades av omoral och otrygghet...
...och redan i slutet av 1950-talet var det många som var djupt oroade för framtiden...
...trots att man fortfarande hade drygt 90 tusen anställda. Frågan...
...var hur man skulle klara den nya lågprisimporten och den starkare modekänsligheten...
...det fanns egentligen två möjliga linjer...
...den ena var en satsning på nischer, där det gällde att...
...utveckla avancerad kunskap om marknader och nya material...
...den andra linjen gick ut på att uppmuntra till extrem massproduktion...
...där man investerade i så mycket maskiner som det bara gick...
...för att göra sig så okänslig som möjligt för konkurrenternas låga arbetskraftskostnader...
...valet blev det andra: den svenska linjen var att investera hårt i långa produktionslinjer...
...samtidigt som vi fortsatte att vara anhängare av en starkt ökad frihandel...
...vilket öppnade för att det skulle växa fram extremt starka svenska detaljhandelskedjor...
...i textilsbranschen fick vi Kapp Ahl, Guhlins men framförallt...
...Hennes och Mauritz, som drogs igång av en pennhandlare vid namn Erling Persson i början av 1950-talet...
...vi kunde se exakt samma utveckling i möbelbranschen och blombranschen...
...vare sig de nya kedjorna hette HM, IKEA eller Buketten var Sverige pionjärer för nya globaliserade och...
...massproducerande affärskoncept. Det finns naturligtvis många skäl till den här utvecklingen...
...men den kanske viktigaste var nog att socialdemokraterna och LO länge hade starka skäl att..
...bejaka utvecklingen. Under hela 1950- och 60-talen gick industrins hjul för högtryck, och landet led ständig...
...brist på arbetskraft. Att man förlorade några tusen arbetstillfällen per år i textilindustrin var minst av allt ett problem...
...snarare betydde det att det frigjordes arbetskraft till andra expansiva branscher, som till exempel...
...varven och bilindustrin...
...strategin gick under namnet "solidarisk lönepolitik", och det betydde att skyddet...
...för krympande sektorer som textil var minimalt...
...fram till mitten av 1970-talet. Då vände å andra sidan vinden ganska rejält...
...och stämningen blev under några år rejält protektionistisk istället...
...det som hände var väl egentligen att tömningen av textilindustrin gick snabbare än väntat...
...samtidigt som de väntade framtidsindustrierna också fick problem...
...i textil visade det sig att massproduktionslinjen misslyckades fullständigt...
...när modekänsligheten bara blev större och större. Företag som Algots var byggda för att...
...producera en sorts täckjackor under hela säsonger. Hennes och Mauritz kunde däremot...
...byta kollektioner på veckor eller månader. Det uppdrivna omvandlingstempot förvandlade strax Algots...
...till ett gigantiskt och konkursmässigt lager. Så sent som på 1960-talet hade faktiskt Algots setts som ett...
...tillväxtföretag, men nu var allt på väg att ta slut på rekordtid. Den globaliserade kapitalismen...
...är inte direkt någon förlåtande och långsam omvandlingsprocess...
...det är bara att kika på dessa numera något åldrade kontorsmaskiner...
...för att förstå vad jag menar...
...det här var högmodernt år 1965...
...några decennier hade alltihop blivit så värdelöst att ingen ens orkade...
...ta ner metallskrotet från vinden. Annars lever Svenskt Konstsilke kvar...
...det mesta av produktionen har flyttat till Narva i Estland...
...hela det gigantiska kvarteret runt Simonsland i Borås...
...väntar nu på återutveckling. En möjlighet som nämns är kinesiska investerare...
...men då tillråder jag först ett telefonsamtal till Kalmars luttrade kommunalråd. Kanske är trots allt inte allt som glimmar guld?